Svensk ordbok 2009, webbversion

plöj`a verb plöjde plöjt, pres. plöjer plöj·er●bearbeta (jord) med plog för luckring, ogräs­bekämpning m.m. ekon.jordbr.komm.plöja och sedan så○äv. bildligt, spec.få (spår e.d.) att upp­stå hjulen plöjde tjocka spår i gyttjansorgen hade plöjt djupa fåror i hennes panna○spec. äv.bana sig väg (genom), tränga fram (genom) de plöjde (sig) fram genom snår­skogenskeppet plöjde vågen○spec. äv.med partikelni­genom läsa (i­genom) han har plöjt i­genom nästan hela Strindbergs författarskap○spec. äv.med partikelnner investera de plöjde ner nästan hela vin­sten i före­tagetplöja (ngt) (med ngt), plöja (igenom) ngt, plöja (ner/upp) ngt (i ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. plöghia; till plog Subst.:vbid1-281958plöjande, vbid2-281958plöjning