Svensk ordbok 2009, webbversion

place´ra verb ~de ~t plac·er·ar●ibl. med partikel som an­ger läge i rummet, t.ex.in, ut föra (till viss plats) och låta stanna där NollJFRhyponymställa 1hyponymsätta 2hyponymlägga 2cohyponymanbringa de placerade vasen på bordettavlan placerades i stora rummetsmå­barnen bör all­tid placeras i bak­sätet○spec. sport (fot­boll m.m.)han placerade bollen nära stolpen○ofta med förbleknad rörelsebetydelse, spec. i fråga om gruppering av gästervärdinnan placerade professorskan bred­vid biskopen○äv. mer abstrakt, spec. i fråga om kategorisering e.d.placera in del­tagarna i resp. grupper○spec. äv.satsa (pengar) i ngt som relativt säkert ger ut­delning placera förmögenheten i aktier○spec. äv.säkert identifiera eller föra till rätt samman­hang efter att ha rann­sakat minnet han kände i­gen hennes an­sikte men kunde inte placera henneplacera (in/ut) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1668av fra. placer med samma betydelse, till place ’plats’; jfr plats Subst.:vbid1-280327placerande, placering