substantiv ~en ~er
plan·et·en●mörk himlakropp som rör sig i en ungefärlig cirkelbana runt solen
el. runt annan stjärna
astron.JFRcohyponymmåne
planetbanasmåplanetjorden, Mars, Venus och de andra planeterna i vårt solsystemmitt i planetenmitt i ansiktetvard.
han fick ett knytnävsslag mitt i planeten
sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. planeta, planete; till grek. plane´tes ’vandrare’