Svensk ordbok 2009, webbversion
planimetri
´
substantiv
~n
plani·metrin
●
läran om beräkning av plana geometriska figurers ytor och sträckor
mat.
JFR
cohyponym
plangeometri
sedan 1690
till lat.
pla
´
num
’jämn yta’ och grek.
met
´
ron
’mått’