Svensk ordbok 2009, webbversion

plante´ra verb ~de ~t plant·er·ar●ibl. med partikel, särsk.in, ut sätta plantor av (viss växt) i jorden bot.JFRcohyponym5så plantera blommorplantera äppel­trädplantera ut lökarna i träd­gården○äv. med konstruktionsväxlingplantera sluttningen full med björkar○äv. bildligt, spec.placera vard.de planterade landets flagga på bergs­toppenhan planterade sin högerslägga i mot­ståndarens an­sikte○spec. äv.ofta med partikelnin få att leva i ny miljö plantera in lax i sjön○spec. äv. om att placera ut ngt för att vinna ngn för­del, bl.a. i kriminologiska samman­hangngt vard.den å­talade hävdade att polisen hade planterat bevisenplantera (in/ut) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. plantera; till 1planta Subst.:vbid1-280635planterande, plantering