substantiv ~n plattor
platt·an●(regelbundet) föremål med två parallella begränsningsytor på litet avstånd från varandra
och alltså med liten höjd el. tjocklek
form.hush.radiotekn.JFRcohyponym1skiva 1
plattläggningeternitplattakakelplattamosaikplattasätta plattor i badrummetlägga plattor på terrassen○spec.grammofon- eller cd-skiva
vard.göra en plattasläppa en plattaNN var i Göteborg för att signera sin nya platta○spec. äv.kokplatta
sätta kastrullen på plattanen platta (med ngn/ngt)sedan 17162platt`a
verb ~de ~t
platt·ar●vanligen med partikel, särsk.till, ut
göra plattare
komm.sese1platt 1
platta ut degenplatta till gräset○äv. bildligtmed partikelntill
kväsa, (lätt) förödmjuka
hon plattade till honom ordentligt med sitt dräpande svarplatta (till/ut) ngt, platta till ngnsedan ca 1745Subst.:vbid1-280973plattande