substantiv ~en ~er
pleb·ej·en●medlem av lägre samhällsklass
urspr. i antikens Rom
samh.yrk.striderna mellan patricier och plebejer○numera utvidgatunderklassare
ibl. med tonvikt på brist på förfining o.d.
hans högborgerliga förakt för plebejerden nyrike direktören var trots allt något av en plebejsedan 1768av lat. plebej´us med samma betydelse, till pleb´s ’menighet, folk’