Svensk ordbok 2009, webbversion

1plugg substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en plugg·etintensiv och koncentrerad in­lärning av fakta vard.pedag.examenspluggkatekespluggråpluggäv.skola konkret el. abstrakt vard.de har ofta sällskap till pluggetvad ska du göra efter plugget?sedan 1863till 2plugg
2plugg substantiv ~en ~ar plugg·enlitet, ungefär cylindriskt före­mål för tätning av eller i­sättning i hål tekn.SYN.synonym1tapp 1synonympropp 1 borra hål i betong­väggen, sätt i pluggen och skruvata pluggen ur hålet och låt vattnet rinnasedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. plugger; ev. av lågty. plugge med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.; jfr pligg