Svensk ordbok 2009, webbversion

plun`dra verb ~de ~t plundr·ar●ibl. med partikelnut hänsyns­löst sätta sig i besittning av (nästan) allt värde­fullt i el. hos spel.JFRcohyponymskövlacohyponymröva plundra butikersoldaterna plundrade den in­tagna stadende råkade ut för ett bak­håll och plundradesnågra direktörer hade plundrat ut hela bo­laget○äv. försvagattömma (ngt) på sitt inne­håll plundra fågel­bonplundra spar­grisen○äv.ta ner alla prydnads­saker från skämts.jul­granen plundras tjugon­dag Knutplundra (ut) ngn/ngt (på ngt)sedan ca 1540av lågty. plunderen med samma betydelse, till plunder ’värde­löst hus­geråd; skräp’ Subst.:vbid1-281533plundrande, plundring