Svensk ordbok 2009, webbversion
plun
`
dring
substantiv
~en ~ar
plundr·ing·en
●
det att plundra
spel.
JFR
cohyponym
röveri
plundringståg
likplundring
○
äv. försvagat (i sammansättn.)
julgransplundring
plundring (av ngn/ngt)
sedan 1841