Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~ el. ~er
el.
plus`kvamperfektumplus`kvamperfektum
~et el. ~, ~er
plus·kvam|per·fekt·et, plus·kvam|per·fekt·um●ett sammansatt tempus för förfluten tid, som i svenskan bildas med hjälp av verbformen ”hade”
och som uttrycker att en viss handling var fullbordad vid en viss tidpunkt i det förflutna
språkvet.JFRcohyponym2perfekt
om man bildar pluskvamperfekt av ”resa”, får man ”hade rest”(i) pluskvamperfektsedan 1753av lat. (tem´pus) plusquamperfec´tum med samma betydelse, till 1plus, lat. quam´ ’än’ och 2perfekt