Svensk ordbok 2009, webbversion

pluto´n substantiv ~en ~er plut·on·en●truppenhet som ut­gör närmaste under­avdelning till ett kompani och vanligen om­fattar ca 25–45 man, in­delade i 3–4 grupper mil.plutonchefpansarplutonskytteplutonen pluton infanteristerlöjtnanten lämnade av plutonen till kompani­chefen○äv. om mindre, själv­ständig (ibl. mer till­fällig) truppenhetexekutionsplutonen pluton (ngra), en pluton (med ngra)sedan 1702efter fra. peloton ’nystan; boll; pluton’, till pelote ’knyte’; av lat. pil´a ’boll’; jfr pellet, pelota, piller