substantiv ~en äv. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
poäng·en●(siffer)enhet för bedömning av prestation eller resultat
vid tävling e.d.
af.spel.sport.poängberäkningpoängställningpoängsummafå full poängta poängplocka poänghemmalaget vann och fick alltså 3 nya poängen fullträff ger 10 poängrätt svar på den svåraste frågan gav 15 poäng○äv. om tal som motsvarar viss prestation etc.intagningspoängdet krävs höga poäng för att komma in på läkarutbildningen○spec. i högskolesammanhang om den mängd kunskapsstoff som normalt anses kunna inhämtas på knappt en vecka (förr precis en vecka)15-poängskurshögskolepoängför att få studiemedel bör man helst klara 30 poäng per termin15 ”nya” poäng motsvaras av 10 ”gamla”○i vissa sportsammanhang i uttryck för mindre definitiv seger el. förlust (som grundar sig på domarbedömning)poängförlustpoängsegeratt vinna på knockout resp. fall smäller högre än att vinna på poäng○äv. om tal som anger ngns ställning e.d. i annat än prestationshänseendepensionspoängsedan 1749av fra. point med samma betydelse; av lat. pun´ctum ’styng; prick; punkt’; jfr pointillism, punkt
2poäng´
substantiv ~en ~er
poäng·en●(avslutande) roande vändning som egentligen utgör det väsentliga
i en historia e.d.
komm.missa poängenförstå poängenefter många turer kom han fram till själva poängen○äv. om roande el. pregnant vändning, situation e.d., som utgör en av flera (i längre berättande framställning e.d.)komiska poängerbilliga poängerpoängerna följde slag i slagen pjäs med många poänger○äv. bildligt, spec.(utstuderad) mening, finess
poängen med att resa tidigt på morgonen är att det är mindre folk då○spec. äv.starkt argument
det finns flera poänger i hans resonemangpoängen (i/med ngt/att+V/SATS)sedan 1821