[poäŋtilis´m]
substantiv ~en
point·ill·ism·en●en riktning inom måleriet som kännetecknas av att konstnären anbringar en mängd små, oblandade färgfläckar intill varandra
så att den färdiga tavlan påminner om en mosaik; särsk. vid 1800-talets slut
konstvet.SYN.synonymneoimpressionism
pointillismen kan ses som en vidareutveckling av impressionismensedan 1913av fra. pointillisme med samma betydelse, till point ’punkt; prick’; jfr 1poäng, punkt