Svensk ordbok 2009, webbversion

pojke [påj´keel.påj`ke] substantiv ~n pojkar pojk·en1barn eller mycket ung person av manligt kön ibl. med ton­vikt på egenskaper som o­räddhet och bråkighet yrk.SYN.synonymgrabb JFRcohyponymgosse pojkfriskpojkstreckbuspojkeskolpojkeen liten pojkeen stor pojkeett gäng pojkarpojkarna lekte med modell­järnvägenpojkarna stormade in i gymnastik­salendet var tråkigt med den sönder­slagna rutan ― men pojkar är nu en gång pojkar○spec.son han har två pojkar och en flicka○i vissa samman­hang äv. om vuxen man (bl.a. som tilltals­ord in­om grupper med stark kamrat­anda e.d.)”Kom i­gen nu, pojkar!” ropade tränarenpojkarna på tredje kompaniet○äv. i vissa yrkes- el. lärlingsbeteckningar (vanligen om yngling)ngt åld.hisspojkespringpojke○äv. om häst el. hund (särsk. som tilltals­ord)så­ja, fin pojke!sedan 1455Arboga stads tänkebokfornsv. poika; av fi. poika ’pojke; son’ 2vanligen best. f. sing. de sista dropparna i en flaska vard.kokk.sedan 1902