Svensk ordbok 2009, webbversion

poka´l substantiv ~en ~er pok·al·en1(prakt­full) dryckesbägare på hög fot hush.han svingade pokalen och tog en rejäl klunksedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. bokal; av ita. boccale ’dryckes­kärl; vatten­kruka’; av grek. bau´kalis ’ler­kärl’ 2bägar- eller vasliknande före­mål som ut­gör pris i tävling ofta av silver (el. försilvrat) spel.sport.JFRcohyponymbuckla 2 skyttepokalvandringspokalklubben tog hem den åtrå­värda pokalen för all­tidlag­kaptenen höjde pokalen i skyn och publiken jublade○i sammansättn. ofta med bi­betydelse av särsk. hög prestige e.d.pokalseglingpokalturneringsedan 1884