Svensk ordbok 2009, webbversion

polish [pål´i∫ljust sj-ljud] substantiv ~en polish·enpoler­medel för golv, bords­skiva e.d. hush.äv. om det blanka yt­skiktet efter så­dan poleringhan råkade göra en repa i polishensedan 1951av eng. polish ’polera; poler­medel’; till lat. poli´re ’polera’; jfr polera