Svensk ordbok 2009, webbversion

politi´k substantiv ~en pol·it·ik·en●verksamhet (in­om ramen för ngn offentlig organisation) som syftar till att, på grund­val av ngn helhets­syn eller ideologi, styra eller på­verka ut­vecklingen i ett sam­hälle eller internationellt och balansera o­lika grupp­intressen mot var­andra el. direkt främja ngt en­skilt grupp­intresse; dels om så­dan statlig och kommunal verksamhet som ut­övas av parti­politiskt valda personer (inte om ren tjänstemannaförvaltning), dels om verksamhet direkt i politiskt parti el. politisk intresse­organisation pol.arbetsmarknadspolitikfinanspolitikinrikespolitikjordbrukspolitikkulturpolitikinternationell politikden unge parti­ledaren lämnade politiken och gick till närings­livethon ville inte att de skulle prata politik vid mat­bordet○ibl. i viss mots. till ideell verksamhet, mer upp­höjda idéer o.d.blanda i­hop idrott och politikhan ska all­tid göra politik av all­ting!○äv. om konkret metod el. handlande i en­skild sam­hällelig fråga e.d. el. om viss typ av politiskt handlandekonfrontationspolitikutrikespolitikpartiets politik i flykting­fråganden öppna dörrens politik○äv. bildligttillvägagångs­sätt, handlings­mönster det var dålig politik att göra sig till o­vän med rektornsedan 1680av fra. politique med samma betydelse; till grek. politikos´ ’som an­går staten’; jfr policy, polis Allt är politik.Vanligt talesätt åren kring 1970, särsk. i vänsterkretsar