Svensk ordbok 2009, webbversion

polstra [pål`-] verb ~de ~t polstr·ar1stoppa möbler hush.polstrade soffor och fåtöljerpolstra ngt (med ngt)sedan 1941av ty. polstern med samma betydelse; nära besl. med bolster 2stödja eller ge mjuk om­givning med vadd e.d. särsk. med.Nollpolstra det skadade partietpolstra ngtsedan 1920Subst.:vbid1-282821polstrande, vbid2-282821polstring