[-gå´n]
substantiv ~en ~er
poly·gon·en●plan geometrisk figur som begränsas av ett antal räta linjer (eg. sträckor) och deras successiva skärningspunkter
mat.SYN.synonymmånghörning
kvadrater, rektanglar och andra polygonersedan 1855till poly- och grek. goni´a ’vinkel’; jfr gon