[påp`-]
substantiv ~en
pop|mus·ik·en●typ av melodiskt enkel, (bland ungdom) ytterst populär musik som ofta har kraftigt markerad rytm och spelas med stor ljudstyrka
och kan betraktas som det kanske mest typiska utslaget av ungdomskulturen
musikgrannarna klagade när de spelade popmusik på kvällarnasedan 1960-taletse 1pop