Svensk ordbok 2009, webbversion

porsli´n substantiv ~et ~er porsl·in·et●typ av (vanligen glaserad) keramisk produkt där godset är vitt och svagt genom­lysande anv. till prydnads­föremål, mat­serviser m.m. hush.JFRcohyponymglas 1 porslinsmålningporslinsugntill festen dukade de med de ärvda tallrikarna av gammalt sachsiskt porslin○äv. om (upp­sättning) före­mål av detta, särsk. om mat­servis e.d.duka fram glas och porslingenom Ostindiska kompaniet importerades kinesiskt porslinsedan 1677av fra. porcelaine med samma betydelse; av ita. porcellana ’porslin; porslins­snäcka’, till porcella ’liten sugga’ En kung i Sachsen samlade porslin, men samlingsvurmen blev en riktig sjuka. Han bytte bort till kungen av Berlin sitt garde – tänk – mot en kinesisk kruka!Carl Snoilsky, Gammalt porslin (i Sonetter, 1871)