Svensk ordbok 2009, webbversion

port [port´äv.po´rt] substantiv ~en ~ar port·en1öppning som är av­sedd för genom­gång i mur, plank e.d.; med el. utan till­hörande tillslutningsanordning arkit.JFRcohyponymportgång inkörsporten välvd port som det drog kallt i­genomkör genom porten in på gården○äv. om öppningen mellan två sam­höriga (slalom)käpparhon kom för långt ner i sista porten○ibl. äv. om (en­dera av) käpparnagrensla en portporten (mot/till ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. porter; gemens. germ. ord; gammalt lån av lat. por´ta ’port’; jfr portal, portier, portik, portiär 2kraftigare dörr (eller liknande an­ordning) för till­slutning av in­gången till (del av) större byggnad el. till gård e.d. i an­slutning till den arkit.JFRcohyponymgrind 1 portnyckelen bronsbeklädd portnågon bultade på portenslå upp porten på vid gaveldet var svårt att få upp porten○äv. om ut­rymmet o­medelbart innan­för (el. utan­för) portenJFRcohyponymportgång stå och prata i portende stod i porten för att inte bli våta○ofta bildligt om mer el. mindre abstrakt gränsGöte­borg – porten mot västeröppna portarna för mer om­fattande pris­sänkningarklappa på porten till ngtvara nära att komma med i ngt​ hon klappar på porten till lands­laget köra ngn på portentvinga ngn att försvinnafrån den byggnad e. d. där han/hon befinner sig; äv. i fråga om avskedande e. d.​ hon körde in­kräktarna på porten och larmade polisen sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)