substantiv ~en
pos·it·iv·ism·en●en filosofisk och vetenskapsteoretisk lära som hävdar att all forskning måste bygga på konkret observation och enbart sträva efter att fastslå objektivt säkra fakta
urspr. med naturvetenskaperna som ideal
fil.vetenskapl.JFRcohyponymempirism
många ansåg att positivismen inom samhälls- och humanvetenskaperna ledde till säkra men triviala resultatsedan 1834av fra. positivisme med samma betydelse; till 1positiv