Svensk ordbok 2009, webbversion

potta [påt`a] substantiv ~n pottor pott·an●skål­format kärl, av­sett (för barn) att (sittande) förrätta sina natur­behov i hyg.JFRcohyponymnattkärl babyn har börjat sitta på pottan, så nu slipper de köpa blöjor○äv. om liknande kärl el. kruka för annat ända­målsätta ngn på pottan bringa ngn i förlägenhetvarvid vederbörande ofta får ta de negativa konsekvenserna av ngn annans oskicklighet e.d.vard.​ de satte henne på pottan genom att ställa frågor som hon aldrig hade reflekterat över tidigare sedan 1479 i bet. ’skål­formigt kärl’ SOU; 1686 i bet. ’natt­kärl’Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. potta, putta ’ler­kärl’; av lågty. pot, put med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.; jfr hotchpotchsoppa, potage, potkes, pott, slickepott