Svensk ordbok 2009, webbversion

prä`gla verb ~de ~t prägl·ar1ibl. med partikelnin åstad­komma (av­tryck och relief) i metall särsk. vid till­verkning av mynt el. medalj numism.psykol.zool.JFRcohyponymstämpla 1cohyponym2mynta prägla in en klave i myntet○ibl. med konstruktionsväxlingprägla en medalj○äv. bildligt, spec.lära upp genom prägling gåsungarna präglades på en låda som drogs i ett snöre○spec. äv.fästa i minnet el. i beteende­mönstret de hemska bilderna präglades för all­tid in i deras minnenprägla (in) ngt (ngnstans)sedan 1536till äldre präga med samma betydelse; av ty. prägen med samma betydelse, av om­diskuterat urspr. 2ge viss prägel åt ngt Nollom­rådet präglas av tung industri○i perf. part. äv.märkt han var präglad av sina år i fång­lägerprägla ngn/ngtsedan 1726Subst.:vbid1-288546präglande, prägling