Svensk ordbok 2009, webbversion

prän`ta verb ~de ~t pränt·ar●ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad texta bok.hon präntade ner sina tankar i dag­boken○äv.skriva prydligt pränta sin namn­teckningpränta (ner) ngt (ngnstans)sedan 1593av lågty. prenten ’trycka’; till fra. empreinte ’av­tryck’; till lat. imprim´ere, till in´ ’i’ och prem´ere ’trycka’; jfr pressa Subst.:vbid1-288573präntande, vbid2-288573präntning