Svensk ordbok 2009, webbversion

prakt substantiv ~en prakt·en●stor och imponerande skönhet NollJFRcohyponymståtcohyponymglans 1 blomsterpraktfärgpraktstjärnpraktrikedom och praktslottet är restaurerat och kan beskådas i all sin praktdär stod bruden i sin fulla prakt○äv. bildligtordprakt○i sammansättn. äv. för att ut­trycka att ngt har de bästa egenskaperna el. är mycket stort e.d.praktbarnpraktexemplarpraktskandalsedan 1543av lågty. pracht, ty. Pracht, äldre äv. ’larm; prål’; av om­diskuterat urspr.