Svensk ordbok 2009, webbversion

prat substantiv ~et prat·et●(var­dagligt) tal komm.sesetal 3 pratstundsmåpratlöst prattomt pratlåg­mält prat hördes från rummet in­till○äv. ned­sätt.strunt­prat, skvaller kallpratdet där är bara prat○ibl. som en sorts interj.prat, inte har hon gjort det!prat (med ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1732till 1prata