Svensk ordbok 2009, webbversion

1pra`ta verb ~de ~t prat·ar●tala (var­dagligt) komm.små grupper som ger alla del­tagare möjlighet att pratadu kan själv prata med hennehan gick och pratade för sig själv○äv.ägna sig åt strunt­prat, skvallra ned­sätt.bry dig inte om vad folk pratartro honom inte, han bara pratar○äv. med ngt slags objektprata affärerprata barn är det bästa hon vetde försökte prata förstånd med honomprata (med ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS), prata (ngt) (med ngn)prata bredvid mun(nen)semun prata i nattmössansenattmössa prata i vädretseväder 2 prata persiljasepersilja prata skit om ngnseskit sedan 1651av lågty. praten med samma betydelse; urspr. ljud­härmande Subst.:vbid1-284600pratande; prat Verbet prata tycks bli allt vanligare, på bekostnad av tala. Traditionellt har prata hänfört sig till mer ytlig kommunikation än tala, och det vore bra om den skillnaden upprätthölls.
2pra`ta substantiv ~n prator prat·an●kortare scenisk dialog med var­dagligt inne­håll vard.scen.scenprataSandro Key-Åbergs pratoren prata (om ngn/ngt/SATS)sedan 1964