substantiv,
best. f. ~ äv. ~en
prax·is·en●vedertaget handlingsmönster
ofta i juridiska el. mer formella sammanhang
af.jur.JFRcohyponymbruk 2cohyponymsedvänja
förhandlingspraxisrättspraxisallmän praxisfölja etablerad praxisärendet har handlagts enligt gängse praxisdet är praxis att en ledare som inte förmår hålla ihop sin majoritet avgårsedan 1650av grek. pra´xis ’handling’; jfr praktisk