Svensk ordbok 2009, webbversion
predestine´ra
verb ~de ~t
pre·de·stin·er·ar●ofta perf. part.
förutbestämma
till viss utveckling, visst öde e.d.
relig.släkttraditionen predestinerade honom för den militära bananpjäsen var predestinerad att bli en succé○spec. i religiösa sammanhangmänniskan är inte predestinerad till ondskapredestinera ngn/ngt (för/till ngt)sedan 1782av lat. prædestina´re med samma betydelse; till pre-, och destinera
Subst.:vbid1-284718predestinerande,
vbid2-284718predestinering;
predestination