substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
pre·dik·at·et●en satsdel som har ett verb i presens eller imperfekt som kärna och som uttrycker själva tillståndet eller skeendet i satsen
språkvet.alla fullständiga satser i svenskan har subjekt och predikatsedan 1815av lat. prædica´tum ’det utsagda; predikat’, till prædica´re ’kungöra’; jfr predicera, predika