Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
pre·sent·en●föremål e.d. som ges som gåva
vanligen i form av ngt föremål
Nollpresentaffärpresentpapperfödelsedagspresentfå en presentge presenterhon fick en chokladask i presenten present (från ngn) (till ngn)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. present; av fra. présent med samma betydelse, till présenter ’överlämna; föreställa’; av lat. præsenta´re ’visa’, till præ´sens ’närvarande’; jfr presens
adjektiv,
neutr. ~
pre·sent●närvarande (i minnet)
af.JFRcohyponymaktuell
han hade inte alla detaljerna presentasedan 1888av fra. présent med samma betydelse; till presens