Svensk ordbok 2009, webbversion

1press substantiv ~en ~ar press·en1an­ordning för ut­övande av tryck ev. under sam­tidig valsning, särsk. för form­givning el. form­förändring av ngt hush.psykol.brevpresscitronpresscylinderpresspapperspresssedelpressvinpressväxtpressibl. äv. om resultatetsnygg press på byxornaäv.det att pressa(s) bänkpresslaxen ligger i press i kylen ett dygnäv. bildligt, särsk. om svår psykisk på­frestning, på­tryckning e.d.nervpressprispressmental presso­mänsklig pressarbeta under presslaget var redan klart för slut­spel och kunde spela utan presspressen på de an­ställda kan vara större i små före­tagfacket an­tydde möjligheten av strids­åtgärder för att sätta press på arbets­givarnapress (på ngn/ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. press, präs ’press; olje-, vin­press’; av ty. Presse; av medeltidslat. press´a ’tryck; tvång’; till lat. prem´ere ’trycka’; jfr 1express, impressionism, kompress, pärs 2tryck­press bok.maskin.pressläggningstoppa pressarna, vi ska ha en ny första­sida!sedan 1621av fra. presse med samma betydelse; av samma urspr. som 1press 1; jfr pressa
2press substantiv ~en press·ensamman­fattningen av alla ut­kommande tidningar i ett land e.d. m-med.presskampanjdagspresslokalpressskvallerpressveckopresspress, radio och tvhon figurerar flitigt i pressenäv. om viss grupp av journalisterstats­ministern mötte den församlade pressen efter över­läggningarnaäv.tidningsomdöme, tidningskritik det gäller att få bra press så att ut­ställningen blir kändsedan 1838av fra. presse med samma betydelse; urspr. samma ord som 1press