Svensk ordbok 2009, webbversion

press`a verb ~de ~t press·ar1ibl. med partikel som an­tyder rörelse­riktning, t.ex.in, ut ut­öva jämnt och kraftigt tryck på ngt, vanligen för att platta ut el. forma det el. för att ut­vinna ngn substans komm.psykol.JFRcohyponymtrycka 1 pressa växterpressa (ut) det sista ur tandkräms­tubenäv. med avs. på resultatetpressa tak­plåtäv. bildligt, spec.an­stränga, ut­öva stark på­tryckning på regeringen var hårt pressadhon fick pressa sig för att hinna med allt arbetespec. äv. i ut­tryck för tvånghan pressades till efter­gifterde försökte pressa henne på pengarspec. äv.ned­bringa (till det yttersta) JFRcohyponymhårdra pressa prisernahon räknar med att kunna pressa rekord­tiden ytterligarespec. äv. om att med möda få in ngt i ett visst samman­hanghan lyckades pressa in ett par litterära citat i taletspec. med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.fram pressa fram en bekännelsepressa ngt (ur ngt), pressa ngn (på/till ngt), pressa ngn (att+V), pressa in ngn/ngt (i ngt), pressa (fram) ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. prässa; av lat. pressa´re ’trycka; pressa’, till prem´ere ’trycka’; jfr 1press, pränta 2göra slät med hjälp av hett stryk­järn hush.kläd.JFRcohyponymstryka 3 pressdukpressa en kostympressa byxorpressa ngtsedan 1662Subst.:vbid1-285266pressande, vbid2-285266pressning; 1press