substantiv ~en ~ar
prick·en1(mycket) liten rundad figur
af.bok.JFRcohyponympunkt 1
prickmönsterett ”ö” är ett ”o” med två prickar överbåten syntes som en liten prick vid horisontenett tyg med blåa prickar○äv. bildligt i uttryck för att träffa rätt (konkret el. abstrakt)prickskyttträffa (mitt i) prickskjuta pricksvaret var på pricken rättpricken över idet som gör det hela fulländat
middagen var utsökt och svenska jordgubbar till efterrätt blev pricken över i
sedan ca 1535jfr fornsv. prikka med samma betydelse; av lågty. prick ’spets; brodd’
2sjömärke i form av en upprättstående stång
med el. utan toppmärke
sjö.grundprickslätprickutsjöprickfasta prickaren grön prick om styrbordsedan 1696av lågty. prikke ’stång med spets’; nära samhörigt med 1prick 1
3(lindrigare) anmärkning
komm.prickbelastningprickfrifå en prick (på sig)en prick i körkortsregistret○spec. i vissa sporterminuspoäng
sedan 1907se 1prick 1
4i vissa uttryck
person
vard.psykol.yrk.JFRcohyponymfyr 4
en underlig pricken trevlig pricksedan 19002prick
adverb
●exakt
ngt vard.Nollhon kom prick (klockan) tvåsedan 1925se 1prick