Svensk ordbok 2009, webbversion

pri`sge äv. åld. pri`sgivapri`sgiva verb prisgav, prisgett el. prisgivit, prisgiven prisgivna, pres. prisger äv. åld. prisgiver pris|­giv·it(under tvång) lämna i­från sig ngn el. ngt (som man borde värnat mera om) af.JFRcohyponymoffracohyponymtillspillogecohyponymöverge staden prisgavs åt fiendenäv. bildligtut­lämna han prisgav henne åt mediernaprisge ngn/ngt (åt ngn/ngt)sedan 1800Subst.:vbid1-286017prisgivande, vbid2-286017prisgivning