Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
pri`sgivapri`sgiva
verb prisgav, prisgett el. prisgivit, prisgiven prisgivna, pres. prisger äv. åld. prisgiver
pris|giv·it●(under tvång) lämna ifrån sig
ngn el. ngt (som man borde värnat mera om)
af.JFRcohyponymoffracohyponymtillspillogecohyponymöverge
staden prisgavs åt fienden○äv. bildligtutlämna
han prisgav henne åt mediernaprisge ngn/ngt (åt ngn/ngt)sedan 1800Subst.:vbid1-286017prisgivande,
vbid2-286017prisgivning