verb ~de ~t
prob·er·ar●pröva
komm.metallurg.○spec.fastställa halten av platina, guld eller silver i
legering, med hjälp av vissa prov
probera ngtsedan 1480Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. probera; av lat. proba´re ’pröva; godkänna’; jfr 1prov
Subst.:vbid1-286429proberande,
vbid2-286429probering