Svensk ordbok 2009, webbversion

prognos [-gnå´s] substantiv ~en ~er pro·gnos·en●förut­sägelse om kommande ut­veckling eller förlopp vanligen grundad på iakt­tagbara fakta; särsk. betr. sjukdom, väder el. ekonomisk situation af.komm.prognosmetodvalprognosväderprognosen ljus prognosen dyster prognosen o­säker prognosen försiktig prognosställa en prognosresultatet ligger något över fjol­årets prognos○ibl. äv. om individuella framtids­utsikter, särsk. i juridiska samman­hangmed sitt alkohol­beroende och sitt dåliga sociala nät­verk an­sågs den dömde ha dålig prognosen prognos (för/om/på ngt)sedan 1832av grek. pro´gnosis med samma betydelse, till pro ’i för­väg’ och gigno´skein ’(lära) känna’; jfr diagnos