Svensk ordbok 2009, webbversion
pro
`
rektor
substantiv
~n ~er
pro|rekt·or·er
●
(titel för) ställföreträdande rektor vid universitet eller högskola
pedag.
vetenskapl.
yrk.
prorektor (för/på/vid ngt)
sedan 1613
till lat.
pro
’i stället för’ och
rektor