substantiv ~n
pros·odin●(läran om) talets intonation, betoning, rytm, kvantitet och övriga längdförhållanden
t.ex. tids-, frekvens- och intensitetsfaktorer hos stavelser, ord el. fraser
språkvet.○äv. om sådana ljudegenskaper (hos ett ord, i ett visst språkbruk etc.)finlandssvenskans prosodisedan 1724av grek. prosodi´a med samma betydelse, till pros´ ’till’ och ode´ ’sång’; jfr ode