Svensk ordbok 2009, webbversion

protes´t substantiv ~en ~er pro·test·en1tillkänna­givande av miss­nöje med bemötande, situation, för­slag e.d.; individuellt el. (ofta) kollektivt komm.JFRcohyponyminvändningcohyponymopposition 1 protestaktionprotestbrevprotestsångprotestvågungdomsprotesten skarp protesthög­ljudda protestervåldsamma protesterin­lägga protest mot ngtprotesten lämnades till direktionenför­slaget om ned­läggning av sjuk­huset orsakade kraftiga protesterspec. i politiska samman­hangen officiell protestspec. äv. sport, ibl. om formell missnöjes­yttringhan blev varnad för protest mot dom­slutden svenska lag­ledningen har lämnat in en protestäv. med tanke på bakom­liggande in­ställningde del­tog under protestsjukhus­chefen av­gick i protest mot ned­skärningarnaen protest (mot ngn/ngt/SATS)sedan 1664av ty. Protest, ita. protesto med samma betydelse; till protestera 2in­tyg om att växel inte lösts in i tid eller accepterats åld.ekon.protest (av ngt)sedan 1628