substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
prov·et1(praktisk) undersökning med hjälp av ngn mätmetod
särsk. för att fastställa om ngt är lämpligt el. tillräckligt bra
af.JFRcohyponymförsök 2cohyponymexperimentcohyponym1test
provborraprovturkärnvapenprovmaterialprovstickprov○äv. mer informellthon fick använda den nya cykeln på prov ett par dagarderas uthållighet sattes på prov under fjällvandringendet var höga förväntningar på NN men han bestod provet(på) prov, ett prov (av ngt)sedan 1636av lågty. prove med samma betydelse; till lat. proba´re ’pröva’; jfr probera, pröva
2formell (skriftlig) utfrågning för fastställande av kunskapsnivå
särsk. i skolan
pedag.JFRcohyponymförhör 2cohyponymtentamencohyponymskrivning 2
kemiprovett diagnostiskt provavlägga ett provklara ett provnationella provet i matematikde har prov i fysik nästa veckahon fick godkänt på provet○äv. om arrangemang för fastställande av viss kompetens, särsk. yrkeskompetensprovanställningprovföreläsadressyrprovtjänstgöra på prov(på) prov, prov (i/på ngt)sedan 16303exempel
som utgör bevis på ngt
NollJFRcohyponymexempel 1
kraftprovhon gav prov på lysande formuleringsförmågahan visade prov på stor skicklighetprov (på ngt/att+V/SATS)sedan 16532prov
substantiv ~et, plur. ~ el. ~er, best. plur. ~en el. ~erna
prov·et●föremål eller liten mängd av ngt som tagits från större mängd för undersökning
af.kem.med.provtagningblodprovmineralprovurinprovvaruprovtitta på provet i mikroskopetföretaget har börjat ta egna prover i reningsanläggningensedan 1577se 1prov