Svensk ordbok 2009, webbversion
provoce´ra
verb ~de ~t
pro·voc·er·ar●ibl. med partikelnfram
framkalla (viss motreaktion) genom utmanande handlande
komm.JFRcohyponymreta 1
provocera fram krig○äv. med avs. på personrockartisterna försökte hela tiden provocera publikenhon lät sig inte provoceras av andra bilisters slarviga körningprovocera (fram) ngt, provocera ngn (till ngt/att+V), provocera ngn (att+V)sedan 1816via ty., fra. av lat. provoca´re ’framkalla’; jfr advokat, 1vokal
Subst.:vbid1-288197provocerande,
vbid2-288197provocering;
provokation