[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
pro·vok·at·ion·en●provocerande handling
komm.JFRcohyponymutmaning
militära provokationerhan uppfattade frågan om hans extrainkomster som en provokationen provokation (mot ngn/ngt)sedan 1855av lat. provoca´tio med samma betydelse; till provocera