Svensk ordbok 2009, webbversion

pru`ta verb ~de ~t prut·ar●försöka över­tala säljare att sänka priset på en vara som man vanligen i vilket fall som helst tänker köpa handel.komm.JFRcohyponymköpslå hon försökte all­tid pruta när hon hand­lade på torgeti sydliga länder förväntas man pruta○äv. all­männareofta med partikel, särsk.av, ned minska, sänka pruta (ned) budgeten till hälftenpruta (av) på standarden för att få en vacker ut­siktpruta (på ngt), pruta (av på ngt), pruta (ner ngt)sedan ca 1635äldre äv. ’knota, göra in­vändningar’; av ljud­härmande urspr.; ev. besl. med 1prata Subst.:vbid1-288339prutande, vbid2-288339prutning; prut