Svensk ordbok 2009, webbversion

pryl substantiv ~en ~ar pryl·en1(o­nyttig eller över­flödig) sak vard.NollJFRcohyponymgrunkacohyponymgrej 1 prylsamhällehans prylar låg kring­spridda över­allt○äv. bildligtstor (symbol)fråga han gjorde en pryl av det där med att aldrig resa bort○spec.an­gelägenhet, specialitet kvinno­historia var inte precis hans prylsedan 1941samma ord som pryl 2 2grovt, nålformigt före­mål anv. att sticka hål (i t.ex. läder) med verkt.SYN.synonymsyl sedan 1640trol. av äldre pryn med samma betydelse, med an­slutning till syl