substantiv ~en
pubert·et·en●(tidsperiod under tonåren med) utveckling till könsmognad
psykol.pubertetskrisen tidig pubertetunder puberteten var hon hopplöst ombytlig i humöret(i/under) pubertetensedan 1835via fra. av lat. puber´tas ’skäggighet’, till pu´bes ’manbar ungdom’