substantiv ~n pukor
puk·an●ett stort slaginstrument som består av en kittelformad resonanskropp överspänd med skinn, som slås an med pinnar med klotformade huvuden
musikJFRcohyponym1trumma 1
pukpinnepukslagaremed pukor och trumpeterpå ett festligt och entusiastiskt sättoch ofta med ståtlig inramning o. d.
avtalets undertecknande firades med pukor och trumpeter
sedan 1579av lågty. puke med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.; ev. ljudhärmande